Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afskedet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Afskedet
Sedan sekreteraren d:r Adler Salvius uppläst
riksdagsbeslutet tog konungen till ordet. Han började med
en tacksägelse till ständerna för det ,de beviljat hvad
rikets säkerhet
kräfde. Han visste
nogsamt, hvad
besvär och tunga
ut-skrifningen för med
sig. Men kriget i
fiendeland gåfve
många fördelar,
såsom de senaste
krigen visat, främst
den att det egna
landet skonades.
Han både dem
därför som välsinnade
undersåtar tillåta
utskrifningen och
äfven gifva en
bevillning till
aflöning af det
utländska krigsfolket.
Därefter
fortfor han: »Men då
mången kanske torde tänka, att jag börjar detta krig utan
orsak, så tager jag Gud den allsmäktige, inför hvars
ansikte jag här står, till vittne, att jag icke företager det af
eget behag eller krigslystnad, utan att jag därtill sedan
åratal blifvit retad och tvungen. Ty de kejserlige hafva
på allt vis skymfat oss, nu senast genom den polska
hjälpsändningen och i Lubeck. Våra hårdt betryckta grannar
hafva anropat vår hjälp, och fjärran boende konungar hafva
uppfordrat oss till detta krig; framför allt hafva de förtryckta
trosförvanterna besvurit oss att hjälpa dem från det påfviska
oket. Vi hoppas, att det med Guds nåd skall kunna ske.
Adler Salvius.
Efter eriginalporträtt i fredssalen i Osnabrlick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
