Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landstigningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torquato Conti. 95
Det var ett försiktighetsmått af yttersta nödtvång, ty
han hade fiender i närheten rundt omkring sig, och hade
de varit verksamma och utvecklat någon drift, skulle Gustaf
Adolf helt säkerligen under dessa första dagar haft mycket
svårt att behålla fast fot på Usedoms sandreflar.
Medan Gustaf Adolf gräfver sig fast i sanden och i
största möjliga hast verkställer utskeppningen af sina
trupper och förråd, hvilket ingalunda var gjordt på en dag,
vilja vi därför se oss litet närmare om för att taga reda
på, hvilka fiender han närmast hade att bekämpa.
Wallenstein hade, som vi erinra oss, utom
Mecklenburg, äfven eröfrat och besatt Pommern. Själf hade han
vid denna tid begifvit sig till södra Tyskland, hvälfvande
stora planer i sitt ärelystna hufvud, men största delen af
hans trupper låg kvar i de båda hertigdömena i spridda
kvarter, under befäl af italienaren Torquato Conti.
Vid underrättelsen om Gustaf Adolfs förestående
ankomst hade denne intagit en stark ställning först vid
Ank-lam väster och sedan vid Gartz söder om Stettin vid
Oder för att spärra honom vägen, medan hans
underbefälhafvare, med stöd af fästningarna Wolgast och Colberg,
skulle hindra honom att intränga i Vor- och
Hinterpom-mern. Tillika hade han sökt förmå hertig Bogislav af
Pommern att mottaga kejserlig besättning i Stettin, utan
att dock lyckas, ty Stettins borgare satte sig med fasthet
däremot.
Hans mening var att stänga in den svenska hären i
en trång krets, där den antingen skulle svälta ihjäl eller se
sig nödsakad att stiga ombord på sina skepp igen.
Däremot hade han alldeles uraktlåtit att vidtaga kraftiga
anstalter för att vid första landstigningen kasta främlingarna
tillbaka i sjön. Två små skansar på Usedom och ett par
på Wollin, som brohufvuden vid sunden, voro hans enda
försvarsanstalter på nära håll.
Denna underlåtenhet var svenskarnas lycka. I god
ordning, om än med skyndsamhet, kunde landsättningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
