Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hur Frankfurt togs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 Hur Frankfurt togs.
Med rätta kallades detta försvarsförbund, som vid sina
dryckesgillen under mötet talade stora ord, men vid minsta
rynkning på pannan af härskaren i Wien beskedligt knöt
näfven i byxfickan, af samtida spevisor Den väpnade
vanmakten. För Tysklands räddning var af dem intet att
vänta. »De äro blinda,» utropade Gustaf Adolf, »och störta
sig själfva i fördärfvet! De inse ej, att de endast blifvit
sparda för att sist uppätas.» Deras kortsynthet och
vankelmod ingåfvo honom på en gång harm och medömkan.
»De veta ej,» sade han, »om de vilja vara lutherska eller
papistiska, kejserliga eller tyska, fria eller slafvar.»
Han tilltvang sig dock af Kiistrins kommendant fritt
genomtåg och stod så den 2 april utanför Frankfurt.
Staden var omgifven af två befästningsgördlar: en inre
ringmur med torn och utsprång och en yttre hög jordvall med
pålverk - palisader - och en bred graf.
Utan att gifva fienden en enda dags andrum, och sedan
hans uppfordran till Schaumburg att gifva sig afslagits,
började han redan den 3 beskjuta staden och riktade sin
eld hufvudsakligen mot en af stadsportarna. Några
afdelningar musketerare fingo tillika order att under betäckning
af kanonelden storma vallen och drifva undan fienden till
staden; men vid ringmuren skulle de stanna, ty det var
redan sent på aftonen. Stormningen af själfva staden skulle
uppskjutas till morgonen och dagsljuset.
Utan att akta på den mördande eld hvarmed de
mottogos vadade musketerarna öfver grafven, ryckte upp
pali-saderna, rusade uppför vallen, drefvo efter en het strid
undan de kejserlige och tvungo dem att hals öfver hufvud
fly till staden. Men de svenska musketerarna äro efter dem
i hack och häl och hinna fram till porten just som den
slås igen efter den sista flyktingsvärmen.
Här skulle de stanna, så ljöd ordern. Men
stridsraseriet har gripit dem, ordern är glömd: de måste in och
efter. Men hur? Den väl tillbommade porten vänder sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
