Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hur Frankfurt togs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Landsberg kapitulerar. 123
halfväges då olycksposten om Frankfurts fall nådde honom.
Han afbröt nu sin marsch, obeslutsam om hvad han skulle
företaga: följa efter den svenske konungen eller vända om
till Magdeburg. Det senare var det parti han efter ett par
dagars tvekan tog.
Men den som ej tvekade var Gustaf Adolf. Belåten
med att hans plan lyckats och att faran för ögonblicket
var afvänd från Magdeburg, ryckte han beslutsamt mot
Landsberg, utan att mycket bekymra sig om Tilly. Han
måste hafva det i sitt våld innan »den gamle korporalen»,
såsom han kallade sin motståndare, hunne fram. Ty om
den kejserliga härens halt kände han ännu intet. Under
vägen uppref han de kroatsvärmar som utskickats från
Landsberg för att uppehålla och oroa hans marsch.
Efter några dagar stod han utanför staden, tog
utanverken och rustade sig att storma. Dessförinnan skickade
han dock en trumpetare in till kommendanten med
uppfordran till honom att gifva sig. Han begärde betänketid,
men fick afslag: svaret måste gifvas strax. Då kapitulerade
han mot löfte om fritt aftåg, och den starka fästningen med
sin 4,000 mans besättning föll så godt som utan svärdslag
i svenskarnas händer (den 16 april).
Dessa två, slag på slag följande eröfringar väckte i
hela det katolska Tyskland bestörtning och skräck. Man
såg redan i fruktans fjärrglas de segerrika svenska vapnen
i Schlesien och Böhmen. I Wiens Hofburg förbannar man
den stund då man lät förmå sig att afskeda Wallenstein,
den ende som kunde bjuda »den nordiske isbjörnen»
spetsen, och kejsar Ferdinand talar där ej mer om
»Snömajestätet», som skall smälta ju längre det kommer mot söder.
Kurfursten af Bayern vallfärdar till en undergörande
Mariabild för att anropa den heliga jungfrun om hjälp i denna
stora fara, och i Ingolstadt, jesuiternas högsäte i Tyskland,
ber man i kyrkorna: »Bevara oss, högt lofvade jungfru
Maria, för Djäfvulen från Sverige och hans finnar och lappar U
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
