Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kommendanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pappenheim stormar skansarna. 127
borgare, hvilka de ständigt växande bördorna för försvaret
började bli olidliga, dels af försagde, som önskade
kapitulation för att undgå en belägrings lidanden. Därtill kom, att
Falkenberg med kraftig hand höll ordningen vid makt,
strängt straffade hvarje olydnad och ej skonade borgarna
från arbetet på befästningarna. Och allt detta missnöje
begagnades skickligt af Pappenheims spioner i staden, som
skaffade sig utvägar att till honom inberätta alla anstalter
till stadens försvar, förbereda honom på utfall och så vidare.
Först i mars 1631 kom Tilly själf, sedan han förgäfves
gjort den långa marschen till Oder för att undsätta Gartz
och betecknat sin återväg med lågorna från
Neubrandenburg. Nu började belägringen med eftertryck. Pappenheim,
som numera hade en tillräcklig styrka till sitt förfogande,
kastade sig med hela kraften och häftigheten i sin
karakter öfver Magdeburgs utanverk, skansgördeln som
Falkenberg dragit omkring det. Det ena efter det andra
föll för hans stormande angrepp. Den 20 april tog han på
en enda dag ej blott Trutz Pappenheim och Trutz Tilly
på östra sidan om floden, utan äfven Magdeburger Succurs
längst i söder, och de följande dagarna alla de öfriga utom
Tullskansen vid Långa brons östra ända. Detta brohufvud
försvarades i flera dagar med den största uthållighet af
besättningen. Men då alla de andra yttre skansarna nu voro
i fiendens hand, ansåg Falkenberg ej skäl att offra mer af
sin lilla styrka på försvaret af detta utanverk, som nu
dessutom blifvit gagnlöst, sedan Pappenheim satt sig fast äfven
på öarna i floden. Han drog den därför under nattens
skydd tillbaka till staden.
Nu afbrändes tillika de båda förstäderna, för att fienden
ej där skulle erhålla skydd, och deras befolkningar intogos
i staden, hvars redan hårdt medtagna proviantförråd däraf
hastigt minskades. Äfven ammunitionen började tryta, och
en sträng hushållning därmed blef af nöden. Men
missnöjet och oron i staden växte, man började högt tala om
underhandlingar, och Falkenberg hade all möda att hindra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
