Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den stora olyckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan Georgs soar. 138
ligt väntade honom själf, svarade han endast med
undanflykter, försäkringar om vänskap och välvilja och
hänvisningar till Leipzigbesluten. Han ville för öfrigt ej bryta
sin trohet mot sin herre kejsaren. Dennes utskickade och
besoldade vänner vid kurfurstens hof styrkte honom i hans
obenägenhet. Slutligen, retad af en enträgenhet som störde
hans rö vid ölbägaren och hans nöje af jakten, gaf han ett
höfligt, men rent afslag.
Svaret träffade den 8 maj konungen i Potsdam,
sydväst om Berlin, dit svenska hären emellertid framryckt.
Det var ett mycket brydsamt läge hvari Gustaf Adolf
nu befann sig. Hvar dag som gick kunde medföra en stor
olycka, men ryckte han, trots kurfursten, fram och sökte
tilltvinga sig öfvergången af Elbe, kunde han äfventyra
att utom Tillys armé i sin front få den ej obetydliga
sachsiska hären i sin flank och rygg. Öfvervikten i antal å
fiendens sida, redan betydlig - ej mindre än 10,000 man
- skulle bli nästan öfverväldigande, om den 12,000 man
starka sachsiska hären gjorde gemensam sak med den
kejserliga.
Därtill kom, och det var det betänkligaste af allt, att
hans egen här var långt ifrån i godt skick. Gustaf Adolfs
stående bekymmer, brist på lifsmedel och brist på penningar
att betala truppernas sold, hade framkallat sjukdomar och
en förslappning af krigstukten som äfven han hade svårt
att stäfja. Af det långa vinterfälttåget voro de dessutom
uttröttade, och flere af det högre befälet sade honom, att
det ej kunde lita på sitt folk.
Trots alla dessa vedervärdigheter, denna fruktansvärda
olikhet i styrka, hade dock Gustaf Adolf ett ögonblick
beslutit bryta upp och i ilmarscher skynda mot Elbe för
att rädda Magdeburg och infria sitt ord. Kurfustens sista
svar hade då ännu ej anländt, och han kunde hoppas, att
han i sista ögonblicket, när han såg att det gällde allvar,
skulle förena sina trupper med hans. Men detta sista svar
betog honom allt hopp. Det var också nu för sent:
Magdeburg stod ej mer att rädda; det föll den 10 maj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
