Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afskedsbesöket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 Afskedsbesöket.
den nu i sachsisk tjänst öfvergångne fältmarskalken Arnim
emot honom; men då denne ej heller haft annat än ord
och undanflykter att bjuda på, hade konungen fortsatt
marschen mot Berlin.
Här väckte svenskarnas ankomst den största
förskräckelse, i palatset ej mindre än bland befolkningen. Man
trodde, att Gustaf Adolf ämnade beskjuta staden och taga
den med storm. Men i det svenska lägret sågos inga
hotande anstalter; endast kanonerna uppspärrade fortfarande
sina gap. Intet bud kom heller därifrån med upplysning
om afsikten med denna tysta demonstration. Man
väntade där tydligen att själf få något meddelande från staden.
Då öppnades den ii på middagen stadsporten, och ut
kom därifrån, ej kurfurstliga råd eller Georg Wilhelm själf,
såsom man skulle väntat, utan en lång rad af damer. Det
var kurfurstens moder, Gustaf Adolfs svärmoder,
kurfurstinnan, prinsessorna och deras hofdamer som nu kommo för
att bedja om försköning för staden.
Gustaf Adolf tog på det artigaste och vänligaste emot
dem och försäkrade sin svärmoder, att Berlin alls ingenting
hade att befara af honom och hans här. Han hade endast
kommit för att säga farväl och på samma gång i egen
person hämta svar af sin svåger på en gjord fråga. Han
önskade därför tala vid honom själf.
På eftermiddagen kom också Georg Wilhelm med ett
talrikt följe ut till lägret. Han var mycket förlägen, men
uppmuntrad af Gustaf Adolf, aflade han sin försagdhet och
förklarade sig efter en stunds vänligt samspråk beredd att
ingå på alla hans önskningar. Han ville bli hans vän och
bundsförvant och låta honom behålla Spandau och få Kiistnn
därtill mot hans ord att lämna dem åter vid fredsslutet.
Gustaf Adolf hade vunnit sin önskan med större
lätthet än han vågat hoppas och var ej litet glad däröfver.
Hans ställning både vid Havel och Oder var nu fast och
tryggad, och han kunde i lugn invänta Tilly. Af naturen
glad och skämtsam till lynnet, gaf han det gärna fritt spel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
