Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hur bindeln föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ändtligen. 153
Nu föll bindeln från Johan Georgs ögon. Han hade
offrat trosförvanter och sin egen heder åt kejsaren och
trott sig för det priset kunna köpa trygghet åt sitt land
och lugn åt sig själf. Nu, då man ej längre trodde sig
behöfva honom, behandlades han lika med de furstar och
städer i Sydtyskland, på hvilkas nacke Furstenberg och
Aldringer nyss satt foten. Hans utplundrade, från hus och
hem drifna undersåtars jämmer uppskakade honom ur
sömnen, och i sin förtviflan insåg han nu, hur rätt Gustaf
Adolf haft: man hade sparat det fetaste fåret till sist.
Men de skulle ej lyckas: ännu fanns en utväg till
räddning. Gustaf Adolf skulle hjälpa honom; han ville
kasta sig i hans armar. Han hade visserligen i sin inbillade
säkerhet försmått hans utsträckta hand, med öfvermod visat
den tillbaka. Men kanske vore det ännu ej för sent.
Tillgripande svaghetens vapen, listen, öppnade han
underhandlingar med Tilly, men skickade under tiden bud till den
svenske konungen med begäran om hjälp i denna sin
yttersta nöd.
Gustaf Adolf var långt ifrån oförberedd på ett sådant
steg från kurfurstens sida: han visste, att det skulle komma.
Med sin säkra blick hade han tidigt sett ovädersmolnet
uppstiga och draga ihop sig öfver Sachsen, och hvar dag
väntat att se blixten frambryta. Han hade redan träffat
sina förberedelser. Ifrån den 20 till den 26 kommo bud
från kurfursten, allt ifrigare åkallande hans hjälp. Men
redan den 15 hade han börjat sammandraga sina vid Havel
spridda trupper kring Altbrandenburg och var nu i det
närmaste marschfärdig.
Utan minsta tvekan eller hågkomst af gamla
oförrätter lofvade han genast skynda Sachsen till hjälp. Hans
villkor voro endast, att den sachsiska hären skulle förenas
med den svenska under hans öfverbefäl, alla Sachsens
fästningar på hans begäran öppnas för honom och hans
trupper, och svenska hären, så länge den stod på
sachsiskt område, förses med lifsmedel af kurfursten. Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
