Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wallenstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 Wallenstein.
Han var ännu fattig: det var hans morbröders
frikostighet som hittills sörjt för hans behof. Men utan medel
kunde han ej hoppas nå målet för sina ärelystna drömmar.
Hans gynnare biskopen af Prag anstiftade ett giftermål
mellan honom och en rik adelsdam i Mähren. Hon dog
snart, sedan hon testamenterat hela sin stora förmögenhet
åt sin make.
Wallenstein, såsom det blifvit öfligt att kalla honom,
ingick nu på krigarbanan, dit hans kallelse sedan länge
dragit honom. Han deltog med utmärkelse i det ungerska
kriget, och när Ferdinand af Steiermark, i hvilken
Wallensteins säkra blick redan upptäckt den blifvande kejsaren,
råkade i krig med venezianerna, skyndade han honom till
hjälp med en liten styrka som han själf uppsatt och
underhöll. Härigenom tillvann han sig dennes tacksamhet, och
vägen till ynnest och äreställen var bruten.
Tidtals lefde han på sina gods som sträng hushållare,
ett arf efter fadern, och sparde ihop betydliga summor, men
endast för att förslösa dem genom ett ytterst lysande
uppträdande vid hofvet i Wien, där mäktiga beskyddare skaffat
honom tillträde. Med slösande hand strödde han guld
omkring sig för att vinna anhängare och förde stat som
en furste; men när kassaskrinet blef tomt vände han om
till sina gods igen, för att ånyo hushålla och spara.
Hans ställning vid hofvet blef ännu mer befäst genom
hans giftermål med en dotter till en af de inflytelserikaste
männen därstädes, grefve Harrach. När den stora
resning i Böhmen utbröt som började Trettioåriga kriget
ställde sig Wallenstein på hofvets sida mot sina egna
landsmän och deras frihetskamp. Han var nu en dubbel affälling,
från sitt land ej mindre än från sin tro. När Mährens
öfriga ädlingar med sina milisregementen slöto sig kring
den nationella fanan begaf sig Wallenstein till Wien och
medtog sitt regementes kassa som present åt kejsar
Ferdinand. Denne skickade väl kassan tillbaka till sina rätta
ägare, men fråntog ej därför Wallenstein sin ynnest. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
