Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wallenstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur han skapade sin f or sta arme. 219
Nu erbjöd sig Wallenstein att uppsätta och
underhålla en egen här åt honom, om han själf erhölle högsta
befälet däröfver. Att få en hel krigshär till skänks utan
att behöfva tänka på dess aflöning och förplägning, och
en utmärkt fältherre på köpet, det var ett anbud som ej
göres alla dagar och som ingen klok man gärna visar ifrån
sig. Ferdinand gjorde det ej heller.
Nu visade sig, att skattgömman på Gitschin långt
ifrån var uttömd: den kloke hushållaren hade ännu
guldhögar orörda. Han hade redan förut genom sin
frikostighet vunnit det katolska Tysklands bästa och erfarnaste
officerare, en Aldringer, en Piccolomini, en Furstenberg, en
Conti, en Colloredo med många andra. Dem lät han nu
öppna värfningsplatser.
Tyskland var vid denna tid fullt af legosoldater som
hyrde ut sig åt den mestbjudande. Saken var dem
likgiltig. Ena året kunde de tjäna under en protestantisk,
det andra under en katolsk härförare. Mången
handtverkare och jordbrukare hade funnit det fördelaktigare att mot
god betalning gå i krigstjänst och själf plundra än att
låta sig utplundras. Hög sold, riklig kost och fri plundring
lofvade nu de wallensteinska värfningsofficerarna, och från
alla håll strömmade värfningslystna till. Regemente på
regemente, brigad på brigad uppsattes, och inom kort såg
sig Wallenstein i spetsen för en här af gamla soldater under
gamla profvade officerare. Den var som stampad upp ur
marken. Han hopnitade dessa lösa massor af olika
nationer: tyskar, italienare, kroater, spaniorer, ungrare,
fransmän, med disciplinens järnband; olydnad mot befäl straffades
genast med galgen. Men en manstukt sådan som i Gustaf
Adolfs här saknades helt och hållet. Utom tjänsten fick
den wallensteinske soldaten plundra, röfva, mörda bäst han
behagade.
Wallenstein hade förbundit sig att äfven underhålla
sin här, och han gjorde det också, men på ett sätt att det
ej kostade honom själf ett öre. Han lät, som han sade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
