Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nürnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 Nurnberg.
Rådsherrarna, patricierna och de frankiska ädlingarna
voro alla till häst. Med rytteriafdelningar framför och efter
sig satte de sig nu i marsch in genom Spittlerthor, och
omedelbart till dem anslöt sig det kungliga tåget. En
samtida skildrare har noga upptecknat allt, den ordning
hvari det skred fram, hur trumpetarna som redo i spetsen
voro klädda, hur schabraket på konungens lifhäst var
bro-deradt i svart sammet och guld, och hur konungens
hof-marskalk, riddaren Bernwolf von Krailsheim, med gravitetisk
högtidlighet ensam red framför konungen.
Så kom Gustaf Adolf själf, omgifven och åtföljd af
en lysande krets af furstar och ädlingar. Där red
närmast honom för detta konung Fredrik af Böhmen, som
kommit till honom i Mainz och allt sedan följt honom, i
hopp att med hans bistånd återfå åtminstone sin kurhatt.
Där rida hertig Ernst af Weimar, den andre i ordningen
af de fyra bröderna, pfalzgrefve August af Sulzbach,
hertigen af Holstein, markgrefven af Baden-Durlach, jämte ett
stort antal riksgrefvar och riddare, alla i lysande dräkter
och ridande eldiga hästar i granna schabrak.
Tåget afslutades af en stark afdelning dragoner, från
hvars midt vajade ett blodrödt, klufvet ståndar med en
dödskalle öfver två korslagda benknotor, »för att,» säger
berättaren, »antyda förgängligheten af alla mänskliga ting».
All denna ståt var dock glömd när Gustaf Adolf
visade sig. På honom ensam hvilade allas blickar, och ett
omätligt jubel hälsade honom öfverallt hvar han red fram.
Från balkongerna föll ett blomsterregn ned öfver hans väg.
Nurnbergarna, män och kvinnor, voro utom sig af
hänförelse. När man fick se konungens hjältegestalt, honom
som befriat trosbröderna i norr och nu kom långt upp
ifrån sitt aflägsna land för att äfven räcka trosförvanterna
i söder en räddande hand, då, säger berättaren, strömmade
tårarna utför kinderna på män och kvinnor, gamla och
unga, och tusentals händer sträcktes välsignande emot
honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
