Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det evangeliska förbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278 Det evangeliska förbundet.
några af stadens patricier i Frohnhof, den stora platsen
utanför biskopsresidenset.
Allt hvad bekymmer heter hade varit afkastadt under
dessa båda dagar. Men tredjedagen på morgonen sade
Gustaf Adolf Augsburg farväl, och nu gick det i ilmarscher
väster ut mot Tllerfloden.
Vid första ryktet om den svenska härens annalkande
hade Ossa i största hast dragit sig tillbaka från
Memmin-gen ned mot Bodensjön, och Gustaf Adolf höll den 25
maj sitt intåg i den gamla protestantiska riksstaden, hälsad
som räddare af dess glädjedruckna befolkning.
Lång blef ej heller vistelsen här, ty redan dagen därpå
anlände ett ilbud från kurfursten af Sachsen med begäran
om skyndsam hjälp. Wallenstein hade återtagit Prag från
sachsarna och tvungit dem att draga sig tillbaka öfver
gränsen. Det vore att befara, att den kejserliga hären
omedelbart skulle följa efter.
Johan Georg befann sig i själfva verket i samma
ställning nu som när han i september förlidet år anropat Gustaf
Adolfs hjälp mot Tilly. Samma högmod och samma
klenmod hade ledt till alldeles samma hjälplöshet. Han hade
i förbundet med sin räddare högtidligt utfäst sig att ej sluta
fred med kejsaren utan Gustaf Adolf och sina andra
evangeliska. bundsförvanter. Och likväl hade kejsaren knappt
genom Wallenstein utkastat det gamla smickret och de
gamla löftena som lockbete förrän han skyndat att gripa
efter det.
Hans fältmarskalk Arnim hade med hans tillstånd
inlåtit sig i underhandlingar med Wallenstein om en
särskild fred mellan kejsaren och kurfursten. Förgäfves hade
Gustaf Adolf genom grefven af Solms, hans särskilda
sändebud, varnat Johan Georg för ett sådant steg och särskildt
för Arnim, hvars uppfångade bref tydligt visade, att han
stämplade emot svenskarna och det svenska förbundet.
Kurfursten gaf, som vanligt, de vänskapligaste
försäkringar, men behöll icke dess mindre Arnim i sitt för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
