Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tadlet öfvergick från styrelsens åtgärder till
Konungens enskilda lefnad, till hans lust för theatraliska
öfningar, i hvilka han sjelf inom sitt hof med ifver
deltog, till hans håg för lysande nöjen, t. ex. de
praktfulla karuseller, hvilka han med sin unga adel
anställde, och som för en tid äfven syntes uttränga
hans böjelse för theatern. Emellertid blef Svenska
thea-tern hans skapelse: en undransvärd skapelse, om man
ihogkommer, att försöket var steget till allt från intet.
Frukten var för brådmogen att hålla sig. Men vi se
en hastig utveckling af stora talanger, ibland hvilka
Konungens egen, såsom författare för theatern, ej var
den minsta.
För att visa, från hvilken punkt man utgått, och
genom hvilket språng man kom till ett resultat,
meddela vi följande drag ur de fragmentariska
anteckningar Direktören för spektoklerna under första åren af
Konungens regering, Kammarherren Baron G. J.
Eh-rensvärd, i detta ämne efter sig lenanat.
Ifrån 1730-talet, säger han, daterar sig Svenska
Snillets blomning. Grefve Carl Gyllenborg1), vår
förste Mæcenas, var sjelf auktor och uppmuntrade
vetenskaperna. Det följande Decennium utgjorde i
detta afseende Sveriges vackraste tidehvarf*). De som
till Carlskrona. En följeslagare pä re9an (Baron Elirensvärd)
skrifrer: ”Unionssalen i Kalmar har blifvit med Bränrinspipor
ornerad och Konung Gustaf Adolfs sängkammare, der ännu
dess säng står qrar, är fylld med spanmål.”
*) Chefen för det år {^18 segrande Hattpartiet.
’} Så dömde ock Linné.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
