Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Gustaf den tredjes yttre politik under de två senaste åren av dess regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dervid fogade, till meddelande åt Kejsarinnan och
hennes Ministrar afsedda memorandum [1]
framställer de skäl som förmådde Gustaf till freden,
äfvensom dem hvilka grundlade hans önskan att
träda i en närmare förbindelse med Ryssland. Man
finner deraf, att penningar, till betäckande af den
statsbrist, som genom kriget uppstått och till
godtgörande af de utaf Preussen lemnade, och nu,
sedan freden emot denna makts önskan blifvit
afslutad, enständigt återfordrade, förskotter, blifvit å
Rysslands sida utlofvade, och hvad deruti
uppgifves om att andra makter förespeglade möjligheten
att lemna dessa belopp, endast på det vilkor, att
Sverige icke skulle afsluta någon Allians-Traktat
med Ryssland, bestyrkes af den under samma tid
förda ministeriella brefvexling. De skäl hvilka
förmådde Gustaf att nu önska ett närmande till
Ryssland äro i ögonen fallande: han visste väl att efter
1788 års krig, faran för Rysslands hämnd kunde
afböjas endast genom ett gemensamt politiskt
system, och möjligheten deraf grundade han,
fullkomligen följdriktigt, på den omhvälfning som
denna tid förbereddes i Frankrike, och som gjorde
ett förbund med denna Sveriges äldste allierade
onyttigt, äfven om det, med då rådande
grundsatser, ej varit rentaf otänkbart. Förhållandena
till de öfriga makterna voro äfven, efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
