Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 LANDSVÄGAR
Bara för nöjet att få språka om de gamla vägarna.
Vi skulle börja vår färd från Rista by.
Numera kör man 2ya landsvägen. Men vi skulle
naturligtvis köra de gamla vägarna, oberoende af om de
äro dåliga eller goda.
Gamla landsvägen till Norge går ju rätt upp öfver
skogen här vid Rista. Den är visserligen full af sten
och moras och omöjlig att komma fram på, men just
den ska vi köra, vi, som sitta i lilla röda kärran beredda
på äfventyrsfärd.
Och så får jag be vackert om ursäkt, om kärran
ömsom hoppar öfver kullerstenarna och ömsom hasar
utför hällarna. Lilla märran och jag göra nog vårt bästa,
men vägen är inte bättre än så här uppe i skogen. Låt
oss hoppas att den var bättre på den tiden, då den var
rätta färdevägen från våra bygder öfver till västerdalarne
och Norge. På den tiden då den var de oändliga
forornas väg.
På den tiden då bonden gick vid sin fora genom
långa dagar och långa nätter och gnodde in i hjärta
och sinne sina ensamma tankar. På den tiden då »randa»
och »skrank» under de mörka höstkvällarna voro framme
på ramaste allvar och nära att förgöra både häst och
karl. Och på den tiden då orrarna under de ljusa vår-
morgnarna sutto som kyrktuppar i tallarna och spelade,
så att bönderna måste stanna i långa rader med sina
lass för att lyssna.
Sakta, lilla märra! Du kan väl veta hur angelägen
jag är, att min reskamrat i kärran skall lägga särskildt
märke till skogsåsen häruppe. Den sista afsmalnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
