Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 LANDSVÄGAR
Ja, Ni behöfver alldeles inte stiga ur. Vi ska bara
vänta tills ångbåten kommer. Jag har lofvat att taga
två prästmamseller med på kärran, för att de skulle slippa
fara med diligensen.
Nu måste ni vara så goda och inte misstycka, om jag
ber er försöka sätta er in i, att vi just för ögonblicket
ramlat en 50 eller 60 år tillbaka i tiden, och att på det
hela taget sådana små oväsentligheter som tid och rum
betyda mindre än intet, när man är ute och kör som vi.
Det märks nog för öfrigt på både ett och annat.
Se bara på älfven. Allt timret är borta, men ändå är
där fullt lif. Jag ser stora timrade »kolflotar» och väldiga
skutor lastade med malm, som helt enkelt »stångas» eller
stakas uppför älfven. Så nog syns det, att vi kommit
in i en annan tid.
Där kommer också den lilla ångbåten pustande.
Precis lik dem man ser på gamla dalmålningar. Liten
och svart och med en skorsten som sprutar eld och rök.
Och ändå var det ingen fara att åka på den. För, när
det kom för stora gnistor från skorsten, så det tog eld
i de resandes kläder, fanns alltid en karl med en vatten-
pyts tillhands som gick omkring och släckte.
Detta har jag nu verkligen hört af en person, som
själf farit på bäten.
Den lilla ångbåten går inte längre än hit för de
stora forsarnas skull. Härifrån för en diligens de resande
en fjärdedels mil landväg upp till Gråsta vid älfven ofvan
forsarna. Där möter en annan ångbåt som går till Lek-
sand. Före ångbåtarnas tid måste man t. o. m. släpa
sina båtar med sig öfver landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
