Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANDSVÄGAR 15
om vintern fara över isen i stället för öfver bron, till
stor och gruflig förargelse för den person som hade rätt
att uppbära bropängarna. Detta förtröt honom till sist så
hårdt, att han lät gräfva en ränna genom näset, och
släppte fram älfven den vägen, så att näset småningom
spolades bort af vattnet. Älfven blef då lika bred här
som på andra ställen och strömmen blef starkare, så att
man sedan svårligen kunnat köra öfver isen.
Men vz som äro ute för att pröfva på de gamla
vägarna, vi måste ändå öfver älfven just precis här med
både häst och kärra, fast här finns hvarken is eller
flottbro.
Jag sade er ju från början, att jag inte var någon
riktig skjutspojke, och jag kan så gärna bekänna, att
hästen och kärran inte ä så alldeles riktiga heller.
Jag menar, vi fara lika tryggt som Israels barn genom
Röda hafvet.
Älfven bär värre bördor än så. Lätt som en lek
bär hon på sin breda rygg de skattbetungade skogarnas
oerhörda timmermassor och kastar dem som stickor huller
om buller i forsarna, för att sedan föra dem vidare till
hafvet. Människans mästerverk, ångkraftens månghöfdade
vidunder, skulle kräfva millioners millioner för sådant
arbete.
Lättare än det spån som flyter på vattnet, glida vi
öfver älfven, men skickligt måste vi sno oss, för att
komma fram mellan timmerstockarna. Hufvudsaken är
att vi komma i land i Långgropen. Alldeles som förr
i den gamla goda tiden, ångbåtarnas och diligensernas tid.
I Långgropen måste vi hålla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
