Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 UTE PÅ LÖTEN
hemmastadda och sofva godt i den väggfasta sängen
med tarra, en sådan där säng i två våningar.
Vi koka vår mat i den öppna spisen, och sitta på
bron om aftonen och se ut öfver den stora skogen
bortom myren och öfver den blå skogen där bortom,
och öfver de stora, ljusa vidderna, som vi sakta och
småningom söka göra oss förtrogna med.
Klockan half sex om morgonen kommer vår lilla
värdinna in i stugan, mycket tyst och försiktigt, för att
inte väcka oss. Hon gör upp eld och sätter på vatten.
I grytan lägger hon stora, friska enriskvistar, som hon
böjer i ring. En ångande varm och ljuflig doft af färskt
enris fyller stugan. Det är kalfvarnas morgonkaffe.
Men i den riktiga, sotsvarta kaffepannan kokar hon
sitt eget kaffe som hon sedan med välbehag dricker,
sittande på spiselkanten bakom vår sänggafvel.
Nu. måste också vi upp, för att hinna med ut på
löten.
Kvällen förut låg dimman som en gräåhvit, ullig
valk öfver bergen, och nu på morgonen sveper den och
drar sina hvita skynken i sänkorna. Man vet knappt
om det är dimma eller regn, men vått är det.
Långt bortifrån höras rop och hujanden. De äro tidi-
gare ute än vi, de som bo därborta i buan på andra sidan
myren. Ljusa kor och brokiga vallkullor draga nedför
backen, utefter en smal stig som gör en vacker rundlinje,
innan den försvinner i skogskanten. Kornas bölande och
vallkullornas rop glider ut öfver myren och fram till oss.
Nu äro också vi färdiga att släppa ut våra kor.
Vär lilla fäbodkulla ger upp ett starkt, gällt hujande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
