Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTE PÅ LÖTEN 45
som genast besvaras af de andra kullorna. Hon öppnar
högtidligt dörren till fejset och går in för att lösa korna.
Gullros’ stora hufvud blir först synligt därinne i
mörkret, och betänksamt klifver hon öfver den höga
tröskeln. De andra korna och kalfvarna följa efter för-
siktiga och ljusskygga.
Vi ha tre kor och två kalfvar.
Korna heta Gullros, Majros och Lillros.
Kalfvarna heta Sessa och Stjärna.
Vallkullan har slekskräppan väl fylld med salt och
mjöl, och hon stoppar handen full af det goda långt in i
mun på kor och kalfvar som trängas omkring henne.
Hon som är liten, får sno sig med lustiga, snurriga
rörelser, för att freda sig för de snålaste, och ge till
andra handen full. Under tiden pratar hon med dem:
»Majros och Gullros mina-a! .Sessa och Stjärna
kom nu, säj, ja-a!»
Kalfvarna ha ej rätt förstånd om hvad det gäller.
De skutta omorgnade omkring åt alla håll. Till sist
lugna de sig och följa efter korna. Och med hölan i
spetsen draga de alla ut till den för dagen bestämda
lötgången.
De andra vallkullorna komma med sina kor. De
ropa, huja och sjunga. Alla komma de bortåt vår stuga.
Det är på den lötgången som går rätt upp förbi oss,
som korna skola ut i dag.
Och så bär det af inåt skogen. Vår lilla kulla
sjunger en visa »om den villande skog, där hon sjunger
sin sång och små fåglarna lyss däruppå», och om
»skogen den friska, som är tystnadens famn».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
