Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POSTFARS BEGRAFNING 85
för mycket. Alltid var han lika pigg, lika klar och redig,
lika blid och vänlig. »Bara e tidning,» brukade han
säga och runka på hufvudet på långt håll, när han inga
bref hade åt mig.
Gamle postfar var liksom hufvudman för sin släkt.
Och det var en bra och talrik släkt han hade. För alla
var det en heder att kunna säga: »Han var min morfar»
eller »farfar», eller att på något sätt kunna räkna släkt
med honom. Åtminstone föreföll det mig alltid, att det
borde vara en stor heder. Den lille, anspråkslöse gub-
ben! Själf tyckte han då inte, att han var något märk-
värdigt.
Före begrafningen gick jag ut, för att skaffa några
blommor åt postfar och gick då öfver kyrkogården.
Karlarna höllo just på att kasta upp grafven i den lösa
sandjorden. Jag tittade åt muren under sakristifönstret,
men där fanns ingen kista. Den skulle således komma
senare med högtidlig procession af släktingar och vänner.
Däremot stod längre bort en barnschäs, af den
sort som vanligen brukas här, och i den stod en liten
kista. Det vill säga, man måste ju först tro, att var ett
litet paket, väl och omsorgsfullt inlindadt i en grann
röd väfnad, men af formen på paketet och därför att
det var på kyrkogården, måste man ju förstå, att däri
gömdes en liten kista. På båda sidor om paketet hade
man lagt en stor, frisk och doftande enriskvist. Men
ingen sågs gräfva en graf för den lilla kistan. Ingen
tycktes äga den eller taga hand om den.
Sorgetåget kom klockan två i det vackraste höst-
solsken. Postfars kista var ställd på en stor flakvagn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
