Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POSTFARS BEGRAFNING 87
och tycktes stå där så ensam och obeaktad. Den
innehöll, sade man mig, ett litet barn som dock aldrig
ägt jordelif.
Var det ett litet sändebud enkom utgånget från
himmelen, för att hämta postfar hem? Det såg nästan
så ut. Den lilla kistan var ej olik en stor, blå puppa
eller en blå fjäril med hopslagna vingar. Den skulle
nu sänkas i samma graf som postfar.
Psalmsången tystnade och klockorna ringde medan
grafven skottades igen.
Hvar och en återvände till sitt hvardagslif med dess
sträfvan. Jag tittade uppåt byn. Det sista jag såg af
postfars begrafning var den stora flakvagnen, där hans
kista stått, som nu körde tillbaka fullsatt kring alla
kanter af småpojkar i alla storlekar och i alla slags bro-
kiga färger.
Du gamle, gode postfar.
1904.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
