Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 EN BARNBEGRAFNING
Ett par dagar sedan jag varit hos snickaren drog
ett likfölje förbi mitt fönster.
Jag tänkte genast på det döda barnet och därefter
på några hvita narcissor, som jag fått från Stockholm.
Gärna ville jag taga dem med mig till grafven, men på
samma gång kände jag mig tveksam. Hade jag rättighet
att gifva blommorna, då jag visste att mitt intresse
hufvudsakligast var äskådarens och iakttagarens? Men
när jag tänkte på det bleka barnet i vaggan och på
den lilla blå kistan, kunde jag inte låta bli, utan tog
mina blommor och gick.
Det var vackert på kyrkogården och rätt mycket folk.
Det lilla vaggbarnet hade förmått samla en rörande stor
hop af starka karlar, hustrur, ungdom och barn vid sin graf.
När högtidligheten var öfver och den lilla kistan
nedsänkt i den nyinköpta familjegrafven, sade han som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
