Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BARNBEGRAFNING 93
var barnets far till mig: »Vill ni inte följa med hem
och se hur vi ha det?» Hans inbjudning var så enkel
och jag ville gärna.
Vi åkte på släde till byn däruppe på toppen af
sandåsen, där jag först träffade snickaren. Flaggan på
gården var hissad på half stång och granris var strödt
på båda sidor om vägen, både den som bar till den
lillas sista kammare och den som bar till stugan.
Vi blefvo vänligt mottagna af mor och visade upp
i ett rum på vinden. Fadern som följde oss dit hade
den själfägande bondens lugna, hemmastadda later. Han
underhöll sig med sina gäster och talade i kommunala
ärenden med kyrkoherden, tills bud kom att maten var
i ordning.
I det stora rymliga köket, med öppen spis i ena
hörnet och en stor säng i två våningar i det andra, hade
man dukat ett bord längs hela ena väggen. Vi blefvo
inbjudna att taga plats invid väggen, så att vi sågo utåt
rummet. Kyrkoherden satt midt på långsidan och den
gamle snickaren bredvid honom. Husfadern satt vid
bordets kortända. Öfriga begrafningsgäster togo plats
som de kunde, tätt, tätt.
I köket voro många sysselsatta, förutom de ätande.
Unga mor, blek och ansträngd, hade jämte svärmodern
uppsikt öfver anordningarna. Mat kokades i stora kitt-
lar som buros på stång af två personer. Unga, blossande
varma Gagnäfskullor i tjocka yllefransade halsdukar
passade upp, raskt och nätt. En liten grupp af gum-
mor kring en diskbalja upptog det utrymme, som var
öfrigt mellan spisen och bordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
