Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYÅR I GAGNÄF 99
På närmare håll uppstod en ljusstrid mellan skinn
klädernas och snöns hvithet. Endera af dessa skimrande
storheter måste vika. Än lyste skinnkläderna hvitare
än den en aning violetta snön, än kastade färgerna om.
Skinnklädernas ljusaste guldton föll då undan för den
bländhvita, gnistrande snöytan.
Långgattu vimlade af folk. Ståtliga gubbar i lång-
rockar, hurtiga unga kullor, röda och frusna om kinderna.
Små gummor med böjda hufvuden och vallmoröda
lufvor.
En och annan släda kom i ilande fart. Fort klefvo
gubbar och gummor ur, och släden svängde muntert
om och bort i byn.
I kyrkan framme i koret stodo två väldiga julgranar,
starkt solbelysta. Mellan dem och med det nyförgyllda
altarskåpet som bakgrund stod kyrkoherden klädd i
mässhake.
Det Hela gaf en glad samverkan af gudstjänst, natur
och solljus.
; Ännu mer när en talgoxe kom flygande och satte
sig än i den ena granen, än i den andra, för att snart
åter lyfta och sätta sig på altarskåpet, och så åter till
granarna och solljuset.
Jag tycker om att sitta uppe på läktaren, eller
»skullen» som det säges här, och se på kyrkfolket. Jag
tycker nästan att jag känner och är god vän med hvar
och en af dem särskildt.
Och på denna årets första dag voro de, trots den
starka kylan, ganska mangrant samlade. Där var vår
unge ståtlige kyrkvärd, som för sin präktiga hållnings
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
