Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 NYÅR I GAGNÄF
skull ofta kommer mig att tänka, hur väl han kunde
vara sonsons sonsons sonson eller mer till Gråbonden,
Gagnäfs sagokung.
Och där var kyrkvaktaren, vår skämtsamme och
sirlige ceremonimästare. ;
Och vår gamle vän snickaren, som bygger hus åt
både lefvande och döda. Som har byggt vår stuga och
stugor åt många, många andra, och som snickrat några
tusental likkistor. En hedersman af den gamla, goda
stammen.
Inne vid kyrkmuren och nära den värmande kamin
är gummornas kära, lilla rad. Gummorna med de vackra
röda lufvorna, och med glasögon på näsan.
Där var den lilla gumman som alltid stannar, när
helgsmålsklockan ringer och står stilla med knäppta
händer, medan hon läser sitt »Fader vår». Och de två
små gummorna som i julas i ottan lutade sina röd-
lufvade hufvuden ihop, togo ljusbiten i darrande fingrar
och sjöngo ur samma psalmbok.
Ack, de små gummorna!
Den som kunde läsa längst in i deras barnafromma
hjärtan, hvad de tänka på nyårsdagen, hvad de önska
och hoppas af det nya året.
Högmässan slutade kl. 12 och redan kl. 3 var
kyrkan åter fullsatt. Denna gång var det söndagsskole-
barnen som samlades till den stora julfesten.
Det var därför granarna stodo så vackert framme i
koret under högmässan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
