Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUSTRUN SOM SKULLE HA BRAM PÅ SIN NYA SKINNTRÖJA 125
mörkret, och till sist funno de i en gård ett litet, litet
lamm, som de nog skulle fått köpa om det ej varit så
illa litet. Bara en liten lammunge. Men lång och fin
bramull skulle den få, om den fick växa, så mycket var
då säkert.
Och nu visste hustrurna råd!
De togo det lilla lammet lefvande med sig i en
skäppa, som de bundo fast vid ena sparkstöttingen. Och
så drogo de hemåt i kola mörkret hela, långa landsvägen
rundt berget. Ty öfver berget skulle de aldrig funnit
vägen, så mörkt som det var. Kallt var det också, och
den lilla lammungen jämrade sig i ett, där den låg i
skäppan och frös. De måste ta den lilla stackarn och
turvis bära den innanför skinntröjan, för att den inte
skulle klaga så mycket och låta så illa.
Fram på natten mötte de en skara ungdomar som
hade haft »oppsittkväll». Och det kan väl hända, att
de undrade hvad det var för oknutt folk, som drog ut-
med vägen så sent om natten. Och inte blef det bättre,
när den lilla lammungen gaf sig till att bräka allt i ett.
Men ju mera lammungen lät och jämrade sig, ju mer
brådt fingo gummorna. Och det var nog inte utan, att
folk trodde att både troll och rånda var ute och for
den natten. Men hustrurna bara sparkade och gnodde
allt hvad de orkade hem till deras egen socken och
deras egen by.
Storbondens hustru, som skulle ha bramet, tog lammet
hem till sig. Hon gaf det både mjölk och grädde och
hafre med, för att det skulle växa bra och få lång och fin
ull. Så mycket tyckte hon, att hon kunde kosta på sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
