Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 HUSTRUN SOM SKULLE HA BRAM PÅ SIN NYA SKINNTRÖJA
Hvar natt drömde hon, att hon gick till kyrkan i
sin nya skinntröja med nytt fint bram på, och att alla
vände sig om och såg efter henne. För så fint bram
hade de aldrig sett förr.
Och när hon hörde lammet bräka borta i fejset tog
hon det in’i stugan, lade det i sitt knä och kelade med
det, som med ett litet barn.
»Lisstacka mi», sade hon, »hva fin du blir, när du
får gå i guds hus me mej.»
Men det var aldrig värdt att tala om att slakta
lammet.
»Inte än, om några dagar, om en vecka, då ska det
slaktas. Inte kan man ge sej till att slakta ett så litet
lamm.»
En dag sade hon: »Du lilla stackare, som ska bli
till bram i min tröja, i morgon ska jag väl ändå låta
slakta dej, för nu är du så fin, så fin.»
»I morgon, men inte i dag.» Men när morgondagen
kom, sköt hon upp tills i morgon igen — och så sköt
hon upp dag för dag och dag för dag.
Men under tiden växte lammet och mådde väl. Och
en vacker dag så var det lilla lammet inte något lamm
alls längre, utan ett stort fullvuxet får med lång och
sträf ull, just färdigt till klippning.
Men när hustrun såg, att det blifvit ett stort får af
den lilla lammungen, slog hon ihop händerna och sade:
»Kära hjätandes, ocke får, som gått sta å växt på
de där viset!»
1905.
———— — PA -0 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
