Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lycksalighetens ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid ingången till kulan kände han en stark köld
och blev nu varse en gumma, vars höga ålder
utvisades av hennes grå hår och skrynkliga panna. Hon
syntes högst förundrad att se honom och sade: »Herre,
ni är den första människa, jag här sett; vet ni väl,
vem som här har sitt hemvist?» — »Nej», svarade
fursten. — »Då skall ni veta», sade hon, »att det är
vädrens gud, Eolus, som med alla sina barn bor här
inne. Jag är deras moder, och ni finner mig nu
allena, därför att de för närvarande äro allesamman
borta var på sin ort att göra gott eller ont. Men
ni tycks vara genomvåt av det regn som fallit, och
jag vill därför göra upp eld, att ni må få torka edra
kläder. Det gör mig ont, att jag endast har en
ganska slät kost att bjuda eder på; ty vädren göra
alltid helt lätta måltider, då människorna däremot
gärna vilja hava en stadigare anrättning.»
Fursten tackade för hennes vänliga tillbud och
skyndade sig fram till elden, som i största hast
uppblåstes av Östanvinden, vilken i detsamma ankom.
Strax därefter infann sig även Nordvästvinden jämte
några andra från norden kommande vindar; så Nordan
själv och efter honom Sydvästvinden och Sunnan. Alla
voro de våta med uppblåsta kinder och oredigt hår.
De visade föga belevenhet, och då de skulle tala med
sin gäst, hade de så när förstelnat honom med sin
andedräkt. En av dem berättade, huru han skingrat
en flotta, en annan huru han frälsat några fartyg från
sjörövare; en tredje skröt att han välft omkull flera
skepp, andra att de kullkastat hus och träd. Var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
