Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lycksalighetens ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när hon kom tillbaka, satte sig Adolf på blomstren i
korgen och blev så upphissad i fönstret; ty likasom
kappan gjorde honom osynlig, gjorde den honom
även så lätt, att ingen märkte det något annat än
blommor fanns i korgen. Så snart han på detta sätt
kommit in i slottet, smög han sig in i en sal, där
han fann församlade en stor mängd unga flickor, av
vilka ingen syntes över aderton år gammal, och alla
voro så sköna, att Adolfs hjärta och sinnen väl kunnat
bliva tjusade av var och en bland dem. Medan han
osynlig betraktade dem, började de uppstämma den
skönaste sång till följande ord:
»Låt stadig trofasthet din kärleks följsven bliva
Och du, var viss därpå, till slut din önskan når,
Hon, som du älskar, väl skall sig omsider giva
Uti ditt våld, ty vet, på allt att tiden rår
Och låta skall till slut en lika låga brinna
Uti det hjärta ej du trodde dig att vinna.»
Under det denna sång utfördes, blev prinsen av
en händelse stående bakom en av flickorna, vars
slöja nedföll och, utan att ihågkomma det han för
närvarande var osynlig, böjde sig prinsen ned, tog
upp slöjan och gav den åt sin ägarinna. Hennes
förfäran härvid kan man väl föreställa sig. Hon gav till
ett anskri, som satte alla de övriga flickorna i
förskräckelse. De frågade om orsaken till hennes rop,
och då hon svarade, att slöjan, som fallit av hennes
huvud, kommit av sig själv tillbaka igen, liksom om
en osynlig hand hade räckt henne densamma, begynte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
