Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tig storm, så att skeppet förgicks med gods och folk,
utom allenast Lilla Rosa. Hon fördes av böljorna,
intili dess hon kom på en grön ö, fjärran i havet.
Här vistades hon en god tid bortåt utan att höra
eller se någon människa; hennes föda bestod av vilda
bär och rötter, som växte i skogen.
En dag, när Lilla Rosa vandrade omkring på
sjöstranden, hittade hon huvudet och benen efter en
hjortkalv, som blivit söndersliten av vilda djur. Och
då köttet var friskt, tog konungadottern
benrang-let och satte det på en stång, att de små fåglarna
bättre skulle kunna se det och komma att få sig föda.
Därefter lade hon sig på marken och sov en liten
blund. Men hon hade icke sovit länge, förrän hon
väcktes av en ljuvlig sång, som var mycket skönare
än någon kan föreställa sig. Lilla Rosa lyssnade till
den vackra sången och menade, att hon drömde, ty
någonting så ljuvligt hade hon aldrig sport eller
förnummit. Vid hon nu såg sig omkring, märkte hon,
att benranglet, som blivit uppsatt till föda åt
himmelens små fåglar, var förvandlat till en grönskande
lind, och kalvhuvudet hade blivit en liten näktergal,
som satt överst i lindens krona. Men vart endaste
litet lindelöv klingade på ett sällsamt vis, så att
tonerna gåvo ett underbart samljud; och den lilla
näktergalen satt därinom och slog sina drillar så skönt,
att vem som hört det förvisso skulle tänkt, att han
var i himmelen.
Efter den dagen tycktes det konungadottern icke
så tungt att vistas ensam på den gröna ön, ty när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
