Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid detta tilltal flögo duvorna sin kos, och Långa
Leda tog yxan, såsom henne var befallt. Men hon
hade icke kommit långt därifrån, så begynte
duvorna tala sinsemellan och överlägga vad lön de
skulle giva den elaka jungfrun för hennes ondska.
Då sade den ena: »Min gåva är, att hon skall bliva
dubbelt så led, som hon redan är.» Den andra
gen-mälte: »Min gåva är, att hennes hår skall bliva
såsom ett törneris». »Och jag», tilläde den tredje,
»giver, att en padda skall hoppa ur hennes mun var
gång hon skrattar». Sedan de så talat, flögo de tre
duvorna sin kos; men allt gick i fullbordan, såsom
de hade sagt. När nu Långa Leda återkom till sin
moder, förundrade sig alla över hennes
vederstyggliga utseende, över hennes hår, som liknade en
törne-buske, och över paddan, som kom ut ur hennes mun
varje gång hon log. Men drottningen sörjde
mycket över denna stora olycka, och det säges, att hon
och hennes dotter sällan logo efter den dagen.
Styvmodern kunde nu icke längre lida att se
Lilla Rosa för sina ögon utan traktade efter att
fördärva och förgöra henne. 1 sådan avsikt lät hon
hemligen kalla en skeppare, som skulle fara till
fjärran land, och lovade honom mycket gods, om han
ville taga konungadottern om bord och sänka henne
i havets djup. Skepparen dårades av guldet, som
alltid vållar så mycket ont här i världen, och
bortförde Lilla Rosa om natten, såsom hennes styvmoder
hade begärt. Men när fartyget lagt ut till sjöss och
kommit långt bort på villande hav, uppväxte en häf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
