Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
daren, »jag lärer ha råkat i onåd, efter han ger mig
ett sådant namn.» När han kom in, bad han därför
ödmjukligen om nåd. — »Du har min nåd», sade
soldaten, »bara du kan ändra denna dräkt.» Det
var en ringa sak för skräddaren; han tog dräkten på
armen och gick ut, och inom en handvändning var
han åter tillbaka med dräkten ändrad, då soldaten
strax tog den på sig och hade nu en skrud, som
det anstod en konung.
När han kom ut, togo alla generalerna emot
honom med stor musik, varefter han mönstrade
regementena; men när han kom till det sista, var det
bara vilddjur, ormar, drakar och björnar. »Kära
Lun-kentus», sade soldaten, »detta var ett fult regemente.»
— »Ja, Ers Maj:t», svarade Lunkentus, »men det är
dock det bästa folket, när någon nöd är på färde»,
varpå soldaten befallde, att de skulle gå var och
en hem till sitt, vilket de ock gjorde.
Då soldaten åter kom in i sitt slott, som nu
syntes honom mycket präktigt, frågade han
Lunkentus, om där ej fanns hästar eller vagnar. »Jo»,
svarade Lunkentus, »här äro trenne par hästar och en
vagn till vartdera paret; ett par går 300 mil i
timmen, det andra 600 och det tredje 900.» — »Nå»,
sade soldaten, »tag då det, som går 900 mil i
timmen, ty jag vill resa och har bråttom.» Soldaten
tänkte nämligen på prinsessorna. När nu allt var
färdigt, befallde han, att hans gamla kläder skulle
läggas i vagnen, vilket ock skedde, och sedan satte
han sig själv uti; men som han ej såg till någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
