Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kusk, frågade han Lunkentus, vem som skulle köra.
»Ers Maj:t själv», svarade denne, »jag löper emellertid
framför hästarna, såsom min tjänst fordrar.» Och så
bar det av över berg och dalar, så att soldaten blev
helt häpen och begynte ropa håll, håll; men innan
han fick hästarna att stanna, hade de redan hunnit
så långt, att de voro blott en fjärdingsväg från
Arabien. De stannade nu vid en gästgivaregård, där
soldaten steg ur och tog på sig sina gamla kläder
samt stack sina båda pipor i fickan, varefter han
befallde Lunkentus fara hem, men så snart han
påkallade honom, skulle han infinna sig.
Soldaten gick nu in på gästgivaregården, varest
han fann gästgivaren med hans husfolk sitta till bords.
Han begärde ett stop brännvin; men gästgivaren,
som av hans slarviga kläder dömde honom vara en
landstrykare, svarade: »Du begär ett stop, du; det
vore väl, om du hade att taga dig en sup för.» —
»Vad säger ni?» utropade soldaten, drog sin värja
och stack ihjäl gästgivaren med dess hustru och allt
husfolket, så när som på en liten gosse, vilken
sprang till staden och angav för vakten vad som
hänt. Vakten bröt genast opp, men så snart soldaten
på långt håll fick se den komma, blåste han i sin
ena pipa, och strax fingo de mördade liv igen.
Soldaten skyndade sig hastigt undan, och när nu
korpralen kom med vakten och frågade, vem som var
ihjälstucken, svarade gästgivaren: »Jag är en ibland
dem, men huru jag fått liv igen vet jag icke.» —
»Vad», ropade korpralen, »gör ni narr av vakten!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
