Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nungen, kom den yngsta prinsessan och tittade i
nyckelhålet, och då hon fick se soldaten, kände hon
genast igen honom och sprang full av glädje in till
sina systrar att underrätta dem, det soldaten, som
frälst dem från det förtrollade slottet, nu vore inne
hos konungen, varpå de andra även skyndade att
förvissa sig härom och sade sedan till varandra:
»Låtom oss ej nämna detta för någon, här lär bliva
en konstig lek.»
Då konungen stått en stund och språkat vid
soldaten, tog han upp sitt ur, och när han nu märkte,
att klockan var ett, då kejsaren likväl lovat att
komma klockan tolv, tänkte han, att soldaten kunde
vara skickad som spejare och sade därför: »Nå väl,
min gosse, du skall få spisa vid mitt bord», varpå
han befallde, att det skulle blåsas till taffel, då han
satte soldaten bredvid sig. Sedan kommo alla
riksråden och kammarherrarna, ävensom fänriken och
sergeanten, tillika med prinsessorna; men ingen gav
akt på soldaten, förr än konungen under måltiden
tilltalade honom och sade: »Nå, min gosse, har du
ingenting att berätta oss under måltiden? Jag vet,
att soldater alltid pläga hava något roligt att tala
om.» Då sågo fänriken och sergeanten på den
tilltalade, och då de i honom igenkände sin forne
kamrat, blevo de högeligen förskräckta. — »Gud nåde
oss», sade de till varandra, »är icke soldaten här,
som frälste prinsessorna!» Men vad ville de göra?
Hoppa ut genom fönstret eller springa på dörren vågade
de ej och måste alltså bekväma sig att sitta stilla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
