Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kade henne mer än sina andra döttrar, blev honom
en svår prövning av Gud tillsänd.
En dag for han ut att jaga med en väldig skara
av ryttare, jägare och hundar. Sedan han kommit i
den stora, vilda skogen, som låg några mil från hans
residensstad, åkte han till sitt jaktslott, som var byggt
på en svart berghäll bland åldriga furor. Här
lämnade han sin vagn, satte sig till häst och jagade
åtföljd av sitt hovfolk hela dagen. Nu vart det
bråttom för hjortar, hindar, vildsvin och björnar, varav
konungen fällde en stor mängd. När det led mot
solnedgången, lät han blåsa i hornen, så att alla åter
samlades i jaktslottet, där de undfägnades så rikligen,
att de till slut föga visste vad de gjorde, då var
och en grep till sin häst och red hem till staden
utan att bida på deras herre, såsom rätt hade varit.
När slutligen konungen satte sig i sin vagn att
även åka hem, var det kolmörka natten, och han
hade ingen med sig mer än sin kusk. Denne körde
en stund raka vägen fram, såsom han tyckte, men
blev dock till slut varse, att vägen var borta. Han
vågade likväl ej säga till konungen att han kört vilse
utan fortfor att styra mellan träden så gott han kunde;
men på en gång tvärstannade hästarna och ville ej
gå längre, så mycket han än slog dem. Undrande
vad som vållade detta, såg han nogare efter och
blev nu med förskräckelse varse, huru en stor grå
kappa stod där mitt framför hästarna. Kusken vek
då av åt sidan men hade icke kört många steg, förr
än Gråkappan åter stod där och hästarna stannade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
