Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Otålig frågade konungen, om vinet gjort både kusken
och hästarna galna, men körsvennen pekade
skälvande och bävande på Gråkappan. Då blev konungen
förbittrad, fattade sin lans och ropade hotande åt
trollet att giva rum och vända tillbaka dit, varifrån
det kommet var. Men Gråkappan stod orörlig och
gav ej ett ord till svar. Förgäves gjorde nu kusken
alla möjliga svängningar med vagnen; huru han än
vände, stod Gråkappan alltid i vägen. Då blev
konungen ängslig till mods och fann det rådligast att i
en hövligare ton underhandla med den besynnerliga
nattvandraren, vilken han bjöd ända till tredjedelen
av sitt rike, om han icke vidare ville förhindra hans
hemfärd.
Gråkappan, som allt hittills tegat, svarade nu
med en så underlig röst, att både konungen och
hans körsven, ja, själva hästarna darrade därvid:
»Ditt rike, herre konung, bryr jag mig ej om, och ditt
guld vill jag icke heller hava, men du måste svärja
mig en dyr ed, att det första levande, som möter
dig, när du nu kommer hem, det skall du skicka ut
till mig här i skogen.»
Konungen tänkte: »Det första jag möter där
hemma är säkert Gratiana» — så hette hans
älsk-lingshund som alltid, då han varit borta, brukade
springa emot honom och fägna honom — »och,
ehuru det kan vara synd om det trogna djuret,
bliver det väl ingen annan råd än att uppoffra det för
att slippa härifrån.» Han avlade därför den
fordrade eden, varefter trollet strax försvann och ko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
