Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nungen fick utan något vidare hinder fortsätta
sin resa.
Emellertid hade Jucunda suttit hela natten och
väntat på sin faders återkomst, och då det nu led
mot gryningen och han ännu ej syntes, kunde hon
för oro ej längre stanna inne utan skyndade ut
genom staden, och just som hon hunnit genom
stadsporten, mötte hon faderns vagn. Hon befallde kusken
att stanna, hoppade glad in i vagnen till konungen
och föll honom om halsen med många glädjetårar
och ännu flera kyssar.
Men konungen, som förr alltid visat så mycken
glädje, då de möttes, blev nu på det djupaste
be-drövad. »O min Gud», utropade han, »skall det
väl nu gå mig som domaren Jefta? Ack, mitt fromma,
älskeliga barn, huru glad sprang du icke i mina
armar och visste icke, att du med detsamma sprang
neder i avgrunden! O Gud, förbarma dig över oss
båda!» Jucunda avtorkade hans tårar med sina ljusa
lockar och var lika förundrad som bedrövad över
hans sorg; ty han ville ej säga henne orsaken därtill
och hade även förbjudit kusken att för någon yppa
vad som hänt.
När de så kommit till slottet, beslöt konungen
likväl försöka, om ej trollet skulle vilja åtnöja sig
med någon av hans äldre döttrar, så att han måtte
få behålla sin älskling. Han skickade därför sin äldsta
dotter först till skogen, där hon också mötte
Gråkappan, som denna gång var helt vänlig och gav henne
ett hårband av pärlor och granater men tillsade henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
