Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
häftigare, blev hon ock oroligare i sömnen, så att
hon till slut stötte pannan mot en sten och vaknade
— och strax var den sköna synen försvunnen och
den vackra ynglingen borta. Men i skogen hördes
ett så gräsligt tjut, att hon förskräckt spratt upp, och
se, då stod Gråkappan vid hennes sida och tycktes
med många bugningar vilja ge tillkänna sin fägnad
över hennes åsyn. Han bad henne icke vara rädd
utan trygg följa honom utåt heden, och hon, som
ännu hade huvudet fullt av den sköna drömmen,
följde honom utan att rätt veta vad hon gjorde.
Sedan de så vandrat en stund, kommo de till
en djup dal, där ett högt, präktigt slott var beläget.
Vid denna syn kom prinsessan till full besinning, och
då hon nu såg Gråkappan vid sin sida, kunde hon
ej återhålla ett anskri. Hennes följeslagare tog likväl
detta icke illa utan bugade sig med mycken vördnad
och bad henne vara utan fruktan. Så gingo de nu
tillsammans in i slottet. Gråkappan följde prinsessan
genom alla rummen, av vilka det ena var
praktfullare än det andra, och ju flera hon såg, desto mera
ökades hennes förvåning. Hennes följeslagare visade
henne all aktning och tilltalade henne så vänligt, han
med sin hesa och underliga röst förmådde. Han sade
sig frukta, att tiden kunde bliva henne för lång, då
i hela slottet icke fanns någon varelse av det slag,
som kallas människa, till hennes sällskap, men
hoppades likväl, att slottet skulle innehålla tillräckligt
många föremål att skingra hennes ledsnad. Önskade
hon fördriva tiden med läsning, så var där ett helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
