Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fingo nu ingen vänlig blick, de doftande rosorna ingen
huld kyss. Prinsessan gick sorgsen in i sitt sovrum,
nedsjönk på sängen och lutade sina tårfyllda ögon
mot de mjuka kuddarna. Då spridde sig en ljuvlig
domning över hela hennes varelse, och ännu en gång
hade hon samma dröm som i skogen. Hon såg åter
den unga, älskliga prinsen. Nu, liksom förra gången,
yttrade han icke ett ord; men då de blickade på
varandra med de allra mildaste ögon, tyckte hon sig
så salig, att hon gärna ville dö, blott de fingo dö
tillsammans. Härvid gungade hennes barm i sömnen,
och hennes kinder rodnade, utan att hon själv i sin
oskuld förstod varför; att hon brann av ljuv kärlek
kunde blott änglarna märka.
Men då prinsessan vaknade om morgonen och
fann, att alltsammans endast varit en dröm, blev hon
ännu svårmodigare än dagen förut. Hela slottet
föreföll henne som en ödemark, och trevnad fann hon
ingenstädes. Varje afton hoppades hon att under
natten återfå sin sköna dröm; men ehuru hon på
detta sätt framsläpade ett helt långt år, återkom den
dock aldrig, så att hon hade ingenting till sin tröst.
Det enformiga liv hon förde blev henne slutligen så
odrägligt, att hon tyckte sig aldrig kunna bliva
olyckligare än hon var och blott längtade efter en
förändring, den måtte bliva vilken som helst. Då rann
henne i sinnet den förbudna luckan, vilken hon
hittills knappast tänkt på. Hon blev alltmera
nyfiken att erfara, vad som kunde vara därunder,
och hon föresatte sig att undersöka det vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
