Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När så drottningens hovfolk vaknade och sågo, att
hon var förlöst men intet barn syntes till och
hennes mun och händer voro blodiga, blevo de
högeligen förskräckta och trodde henne vara ett troll, som
ätit upp sitt eget foster. De ville likväl ingenting
säga härom för konungen utan berättade i stället,
att drottningen av en olycklig tillfällighet fått ett
missfall, och själv vågade drottningen av fruktan för
Gråkappan ingenting yppa. Konungen blev väl mycket
bedrövad över att hava gått miste om en arvinge
men älskade emellertid sin gemål icke mindre efteråt
än förut.
Andra året gick det på samma sätt. Knappt
hade drottningen fött ännu en son, så stod där åter
Gråkappan och frågade henne: »Prinsessa, vad såg
ni under luckan?» Och då hon ej heller denna gång,
lika litet som de föregående, i sin förskräckelse kunde
svara någonting, strök han åter blod om hennes mun
och händer, tog barnet och gick bort. Drottningens
kammarfruar avlade för konungen samma berättelse
som förra gången, och han blev ännu djupare bedrövad,
men hans kärlek till drottningen minskades dock icke.
Men när det tredje året tillgick på samma sätt
som de föregående, ville hovfolket icke längre dölja
sanna förloppet för konungen utan omtalade, huru
drottningen alla tre gångerna ätit upp sina barn och
funnits blodig om morgonen. Då blev konungen på
det högsta förtörnad och trodde liksom de övriga
att hans gemål endast var ett skogstroll, som antagit
en skön, älskelig skepnad för att förblinda honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
