Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förgäves sökte hon under heta tårar och de
heligaste försäkringar övertyga honom om sin oskuld;
han trodde henne icke, och hennes fruktan för
Gråkappan var ännu så stor, att hon icke vågade yppa
verkliga förhållandet. Hon blev då kastad i ett mörkt
fängelse och ett stort bål upprestes mitt på torget,
varpå hon skulle brännas.
När nu bålet var färdigt och bödlarna stodo
däromkring med facklor i händerna att antända det,
fördes drottningen ut. Väl var hon blek och tärd av
sorg men dock ödmjuk och from till sinnes, och hon
syntes icke bestört eller fruktande utan nöjd och lugn
gå döden till mötes. Men just då hon skulle bestiga
bålet, stod där åter Gråkappan, och ännu en gång
hörde hon hans skränande stämma: »Prinsessa, vad
såg ni under luckan?» Då blev hon så förbittrad
över att icke ens i sina sista stunder slippa denna
plågoande, att harmen överväldigade hennes fruktan,
och hon svarade häftigt: »Jag såg ingen annan än
dig, Gråkappa, som jag hatar av hela min själ och
förbannar in i döden.»
Knappt hade hon utsagt dessa ord, så föll den
gråa kappan, lik en aska, till jorden, och i stället
stod där samma unga, sköna prins, som Jucunda sett
i drömmen, och på sina armar bar han trenne små
älskliga barn. Han bad henne nu så innerligt
förlåta allt det onda han gjort henne, vartill icke han
utan hans grymma öde varit vållande. Barnen, som
han förde med sig, voro hennes. Det var vid honom
hon i själva verket blivit vigd, och barnen voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
