Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade någon gård, mycket mindre något slott. Men
saken stod inte att hjälpa; hon lät därför ingenting
märka utan sade, att hon skulle tänka efter, vilken
dag som bäst kunde passa för resan.
När nu jungfrun kom för sig själv, gav hon fritt
lopp åt sin förtvivlan och grät bittert, ty hon tänkte
på all den skymf, som skulle drabba henne, därför
att hon farit med flärd och falskhet. Medan hon nu
satt och grät, kom den kloka katten in, strök sig mot
hennes knä och frågade, varför hon var så
sorgmodig. Torparedottern svarade: »Jag kan väl inte
annat än vara sorgsen. Konungasonen har sagt, att
vi skola fara till Kattenborg, och nu lär jag dyrt få
umgälla, att jag lytt dina råd.» Men katten bad
henne vara vid gott mod, han skulle ställa så till,
att allt slutade bättre än hon kunde tänka. Tillika
förklarade han för sin matmoder, att de borde giva
sig i väg ju förr desto hellre. Emedan jungfrun nu
sett så många prov på kattens klokhet, samtyckte hon
till hans begäran; men denna gången var det med
tungt sinne, ty hon kunde icke tro annat, än att
deras färd skulle få ett snöpligt slut.
Tidigt om morgonen lät konungasonen utrusta
vagnar och hästar och allt annat, som behövdes för
den långa resan till Kattenborg. Därefter satte sig
tåget i rörelse. Prinsen och hans fästmö åkte främst
i en förgylld sjuglasvagn, många riddare och svenner
ledsagade dem, och katten sprang förut för att visa
vägen, såsom han själv hade begärt. När de så hade
färdats en stund, fick katten se, hurusom några vallare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
