Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blev över denna föräring, vars like han aldrig sett,
så förvånad, att han på en god stund ej kunde yttra
ett ord. Vid samma tillfälle gav man honom ock en
bok av finaste pergament, på vars blad voro bilder
av drivet guld. Man sade honom, att båda dessa
föräringar kommo från den unga fröken. Häröver
blev han, i tanke att därmed icke kunde menas
någon annan än Florinna, högeligen glad och utbrast:
>0 sköna Florinna, varigenom har jag väl förtjänat
en så stor ynnest av eder?» De utskickade yttrade
då, att han visst missade sig, ty det var icke på
fröken Florinnas utan på fröken Forellas vägnar de
infunnit sig. »Då>, svarade konungen, »gör det mig
ont att icke kunna emottaga hennes gåvor eller
bliva hennes riddare; men även en konung är icke
alltid sin egen herre.» Varefter han återsände
alltsammans.
Konung Amundus sökte sedermera med all flit
efter tillfälle att få se sin kära Florinna, men
förgäves; varöver han blev orolig och harmsen. En ung
prins, som åtföljt honom och vilken han mycket
höll av, åtog sig nu att övertala någon av fruntimren
vid hovet till att söka bereda konungen utväg att få
träffa Florinna. En hovjungfru lät ock av prinsen,
icke utan mycket besvär, förmå sig härtill och
försäkrade honom, att Florinna samma afton skulle
komma i ett fönster åt trädgården, vilken glada nyhet
prinsen icke försummade att genast framföra till
konung Amundus. Men hovjungfrun var falsk och gick
genast till drottningen, för vilken hon berättade allt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
