Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
släpet efter henne, och på tummen bar hon konung
Amundi ring, den Florinna själv sett honom bära.
»Ser du, min dotter», sade drottningen till henne,
»vilka gåvor Forella på sin bröllopsfest fått av
konung Amundus, vilken älskar henne på det högsta,
och kan intet par leva kärligare tillsammans än dessa
båda.» Forella försummade härvid icke att så vända
handen fram och åter, att ringen väl måtte falla
Florinna i ögonen. Sedan lämnade de Florinna, vilken
av det hon nu sett och fått höra blev helt betagen av
bedrövelse. Hon ställde sig i fönstret och betraktade
stjärnorna på himmelen, ty någon sömn kom icke
över hennes ögon, och när det dagades, stängde hon
fönstret och kastade sig gråtande på sin säng. På
samma sätt förgick även den följande natten.
Emellertid hade Fågel blå återvänt till slottet, där han
lämnat sin älskade Florinna, och flög städse
däromkring så nära han vågade; ty han fruktade att bli
sedd av Forella, vilket säkert kostat hans liv. Mitt
emot Florinnas fönster stod en cypress, där fågeln
satte sig och snart fick höra en klagande röst; men
förr än dagen blev så ljus, att han kunde igenkänna
den klagande, var fönstret igen och hon borta. Fågeln
lät likväl icke avskräcka sig att komma åter följande
natten, då det var klart månsken, och blev nu varse
en kvinna, som tycktes vara betagen av stor ångest.
»Ack lycka», sade hon, »du som låtit mig födas till
krona och spira och så länge gjort mig till min
faders älskling, varför har du nu försänkt mig i detta
djup av elände? Vad har jag väl brutit dig emot?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
