Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjort hans tillstånd ännu bedrövligare! För egen del
var han icke bekymrad om sitt liv, det han tvärtom
önskade snart bliva kvitt; ty han inbillade sig, att
det var Florinna själv, som ställt detta försåt för
honom, emedan han icke trodde någon annan äga
kunskap om deras möten. »Ack», sade han med sorgsen
röst, »skall jag hava detta till lön för min brinnande
kärlek? Skall det vara du, Florinna, som förkortar
mitt liv, då jag i fullt förtroende och med den renaste
ömhet kom att besöka dig? Jag lider för din skull
och har aldrig klagat över mitt lidande, och likväl
har du förrått mig åt den grymmaste kvinna, som
varit din egen ovän och vilken du kanske nu gjort
till din vän på min bekostnad.» Dessa tankar plågade
honom så, att han beslöt icke längre uthärda ett
liv, som blivit honom så tungt.
Emellertid hade konung Amundi vän, den visa
svartkonstmästaren Deoleteus, högeligen bekymrad
över den unga konungens öde, gått världen åtta
gånger igenom för att ta reda på vad som vederfarits
honom; men förgäves. Han lät dock icke avskräcka
sig utan begav sig i väg för nionde gången och
kom så till skogen, där konungen befann sig och
där hans vän nu ropade fem gånger med all makt i
ett horn, vilket konungen genast igenkände och
svarade: »Kom hit till detta träd och se den olyckliga
konung Amundus.» Svartkonstmästaren såg ingen.
»Jag är en blå fågel», sade åter konungen, och nu
märkte honom svartkonstmästaren i det ihåliga trädet.
En annan hade väl kunnat bliva häpen över en så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
