Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans tjänst, så skulle han bliva försörjd till döddagar.
Han svarade: »Nej, jag är van att vandra omkring
och vill nu fortsätta min väg».
Därefter gick Broder Lustig till en smedja, lade
ränseln med de nio andarna uti på städet och bad
smederna att slå på. De slogo av alla krafter med
sina stora hamrar, så att andarna höllo en ömkelig
låt. När han öppnade ränseln, voro åtta döda, men
en, som setat i ett veck, var ännu levande, smög sig
ut och for åter till helvetet.
Sedermera vandrade Broder Lustig långt och länge
omkring i världen, men slutligen blev han gammal
och tänkte på sin död. Då gick han till en eremit,
som var känd som en from man, och sade till honom:
»Nu är jag trött att längre vandra omkring och önskar
nu att komma till himmelriket». — Eremiten svarade:
»Här äro tvenne vägar, den ena är bred och
behaglig, den förer till helvetet; den andra är trång och
besvärlig, den förer till himmelen». »Då vore jag
väl en narr», tänkte Broder Lustig, »om jag skulle
gå den trånga och besvärliga», begav sig åstad den
behagliga vägen och kom slutligen till en stor, svart
port, som var helvetesporten. Broder Lustig klappade
på, och portvakten tittade ut för att se, vem det
var; men då han fick se Broder Lustig, blev han
förfärad, ty han var just den nionde anden, som
sluppit ur ränseln med ett blått öga. Därpå slog
han hastigt igen porten, sprang till sin förman och
sade: »Därute står en karl med en ränsel på ryggen
och vill in men låt honom för all del icke slippa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
