Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjänter och sköt sina jakthundar; av hela sin stora
förmögenhet hade han ej mera kvar än ett gammalt
slott i skogen, en dygdig gemål och tre undersköna
döttrar. 1 detta slott levde han nu, övergiven av hela
världen. Grevinnan och hennes döttrar fingo själva
gå i köket, och emedan de ej fått lära sig att laga
mat, så kunde de ej koka annat än potatis. Dessa
tarvliga måltider fann pappa själv så klena, att han
blev vresig och tvär och larmade i huset, så att
väggarna gåvo genljud därav. En vacker sommarmorgon
nedtog han, driven av ledsnad, sitt jaktspjut från
väggen och vandrade ut i skogen för att fälla något
villebråd, på det att han en gång måtte kunna få sig
en riktigt läcker måltid. Om denna skog gick det
bland folket den sägen, att besynnerliga saker
tilldrogo sig där. Mången vandrare hade där blivit
vilse-förd, och mången hade aldrig återvänt; antingen hade
skogsandarna strypt honom, eller också hade
vilddjuren sönderrivit honom. Greven trodde ej på dessa
berättelser och ej heller på de osynliga makterna;
han gick dristigt över berg och dal och kröp genom
buskar och snår utan att lyckas träffa något byte.
Uttröttad satte han sig under en hög ek för att spisa
sin middag, som bestod av några kokta potatisar och
litet salt, det enda förråd, som han hade i sin
jaktväska.
Händelsevis upplyfte han sina ögon, och se, en
stor björn kom framrusande ur buskarna. Den
stackars greven blev helt förskräckt över denna anblick;
fly kunde han icke, och till björnjakt var han alltför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
