Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
illa utrustad. Han tog jaktspjutet i hand för att
därmed försvara sig så gott han kunde. Odjuret var nu
blott några steg ifrån honom och frambrummade helt
tydligt dessa hotande ord: »Du rövare, som plundrat
mitt honungsträd! För denna din förmätenhet skall
du plikta med ditt liv.» »Ack», bad greven, »ät för
guds skull icke upp mig, herr björn, jag är icke alls
lysten efter eder honung och är en ärlig riddersman.
Är ni hungrig, så var så god och håll till godo med
det lilla jag förmår!» Därpå uppdukade han alla sina
potatisar på sin jaktväska och bjöd björnen mycket
artigt. Men denne försmådde grevens taffel och
fortfor att frambrumma denna hotelse: »Olycklige, för det
priset må du ej inbilla dig, att du kan köpa ditt liv;
lova mig genast din äldsta dotter Charlotta till hustru;
varom inte äter jag genast upp dig.» I ångesten
hade troligtvis greven lovat honom alla sina tre
döttrar och sin gemål till på köpet; ty nöden har ingen
lag. »Hon skall bli er, herr björn», sade greven,
som började att repa mod. Likväl tilläde han listigt,
att det skedde med det villkor, att björnen enligt
landets sed skulle lösa sin brud och föra henne hem
i egen person. »Topp», mumlade björnen och räckte
honom sin ludna svarta tass, »om sju dagar löser jag
henne med två skäppor guld och för henne hem till
min boning.» »Topp», sade greven. »En karl står
vid sina ord och en käring vid sin påse.» Därpå
skiljdes de åt som goda vänner.
Man förstår att en björn, som kan tala och handla
lika förnuftigt som en människa, aldrig kan vara en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
