Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föll, och en ung prins, skön som dagen, steg ur
vagnen, klädd i sammet och silkesbrokad. En
guldkedja slingrade sig tre varv omkring halsen jämte ett
band av pärlor och diamanter, som voro så skinande,
att de förbländade ögonen; och spännet, som fasthöll
strutsfjädern, var värt ett hertigdöme. Hastigt som
vinden ilade han vindeltrappan uppför upp i tornet,
och ett ögonblick därefter darrade den förskräckta
bruden i hans armar.
Bullret väckte greven ur hans morgonsömn; han
öppnade fönstret, och då han fick se hästar och vagnar
på borggården och sin dotter i en främmande mans
armar, och då nu tåget begav sig av genom porten,
klagade han jämmerligen: »Farväl, min dotter, farväl,
du björnbrud!» Charlotta hörde sin faders röst och
viftade med sin näsduk till avsked.
Föräldrarna voro förskräckta över sin dotters
bortrövande och sågo bestörta på varandra. Mamma ville
likväl icke tro sina ögon utan ansåg hela saken för
bländverk och spökeri, tog nyckelknippan och sprang
upp i tornet och öppnade dörren till rummet; men
hon kunde ej finna det minsta spår efter sin dotter.
Likväl låg på bordet en silvernyckel, som hon tog,
och då hon händelsevis såg ut genom fönstret,
varseblev hon ett tjockt moln av damm i öster och
hörde brudskarans buller och bång ända bort vid
skogen.
Bedrövad nedsteg hon från tornet, anlade
sorgkläder, strödde aska på sitt huvud och grät i tre dagar
och tre nätter. Fjärde dagen gick greven ut för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
