Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en gång hämta frisk luft, och då han kom ned i
förstugan, stod där en kista av ebenholts, väl tillbommad
och tung att lyfta. Han anade lätt vad som låg i
densamma. Grevinnan gav honom nyckeln, och han
öppnade kistan; där fanns ganska riktigt två skäppor
dukater. Han blev så glad över detta fynd, att han
glömde all sin sorg, köpte hästar och falkar och
vackra kläder åt sin gemål och sina sköna döttrar,
stadde betjänter och började återigen att stata och
kalasa, ända tills dukaterna alldeles bortsmälte. Då
satte han sig i skuld, och fordringsägarna kommo
hoptals och utplundrade huset rubb och stubb och
lämnade honom ingenting mera i behåll än en gammal
falk. Grevinnan och hennes döttrar fingo nu återigen
börja på att skala potatis; men greven fördrev tiden
med falkjakt. En dag, då han lät falken stiga, flög
denne högt upp i luften och ville ej återvända till
sin herres hand. Greven följde falkens flykt så gott
han kunde över den vida slätten. Fågeln svävade
mot den farliga skogen, vilken greven icke mera
vågade beträda. Men plötsligt uppflög en stor örn
ur skogen och förföljde falken, som så fort han blev
varse sin överlägsna fiende pilsnabbt återvände till
sin herre för att hos honom söka skydd. Men örnen
sköt ned rakt på greven, slog den ena av sina väldiga
klor i hans skuldra och sönderklöste med den andra
den trogna falken. Den förskräckta greven sökte att
med sitt spjut befria sig från det vredgade djuret;
men örnen grep tag i jaktspjutet, sönderbröt det så
lätt, som om det varit ett rör, och skrek med gäll röst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
